Jag vill skriva av mig men vet inte hur, vart ska jag börja? hur ska jag börja?
Jag är livrädd när jag är vid fyrishov, när jag ser bussar som går dit, jag blir livrädd när jag ser 10an för jag vet att den går till din skola. Jag är livrädd av att jag ska skada dig, jag är livrädd av att du ska skada mig. Jag är arg på mig själv som går runt och livrädd när det är du som ska känna rädla, det är du som ska gömma dig, det är du som har gjort mig illa, inte tvärt om.
Det går bättre för mig nu, jag blöder inte längre, iaf inte lika ofta och inte alls lika mycket. Det gör däremot ont, men själen har lärt sig att stänga av igen och jag vet inte ifall det är bra eller dåligt.
De två dagar för två år sedan dödade min själ, misshandlade den och slet den i stycken. Jag saknar min själ.
Jag hatar hur utnyttjad jag känner mig, hur äcklad och ledsen jag känner mig. Jag är skadad mentalt av dig, jag litade på dig, jag kände mig trygg hos dig. Du gjorde i stort sett allt som är moraliskt fel.
Hur mycket jag än avskyr dig så säger jag tack, tack för att du erkände ditt brott och sa förlåt.
Det går bättre för mig nu, jag blöder inte längre, iaf inte lika ofta och inte alls lika mycket. Det gör däremot ont, men själen har lärt sig att stänga av igen och jag vet inte ifall det är bra eller dåligt.
Jag vill känna mig rättvist behandlad av staten, jag vill känna att folk kämpar för mig, jag vill känna att folk tror på mig. Det har snart gått två år och jag har ännu inte funnit lugn i folks närvaro. Jag får lätt panik ifall det blir för trångt och ifall jag inte ser alla som jag är med, ifall du skulle komma, ifall jag skulle se dig. Jag vill pratade med dig, jag vill slå dig, jag vill få dig att förstå hur jag har mått och mår efter dessa år.
De två dagar för två år sedan dödade min själ, misshandlade den och slet den i stycken. Jag saknar min själ.
Jag hatar hur utnyttjad jag känner mig, hur äcklad och ledsen jag känner mig. Jag är skadad mentalt av dig, jag litade på dig, jag kände mig trygg hos dig. Du gjorde i stort sett allt som är moraliskt fel.
Hur mycket jag än avskyr dig så säger jag tack, tack för att du erkände ditt brott och sa förlåt.
Jag vill bara att du ska vara stolt över mig, jag vill att du ska tycka att jag är vacker i allt, jag vill att du ska veta vad som sårar och vad som är rätt. Jag vill vara perfekt i dina ögon men jag är allt förutom perfekt i dina ögon. Jag har trott att jag är ful pga. dig, jag har trott att jag inte är värd någon eller något. jag har trott att jag är dålig i skolan, att jag inte är smart. jag har trott och tror på att jag är felet till varför hon har gjort illa sig själv. jag har lagt skulden på mig, eftersom du har gjort det.
Jag vill känna mig trygg när du håller din arm om mig, jag vill känna mig trygg när jag pratar med dig.
Jag känner att jag har misslyckats med att vara din dotter.
Jag känner att jag har misslyckats med att vara din dotter.
Kommentarer
Trackback
