sophiamarsh

att man ska behöva kämpa för att kunna umgås med dig
för det ska alltid handla om dig.
du vet inte hur du ska göra,
eller så skiter du bara i det.
jag berättar, skriver, har tårar i ögonen
men du frågar ingenting, säger att du hörde,
sedan låstas du som ingenting.
jag är så trött på att behöva låstas
när du vet sanningen.
du ser sanningen precis framför dig..
precis framför dig.
framför.
hur kan du vara så självisk?
eller hur kan du göra något sånt?
skulle du gå förbi ett barn i afrika när den ber om vatten?
det skulle inte jag.
för jag faller inte så långt ner,
som du gör.
därför är jag rädd för natten
och därför går jag inte och lägger mig när jag är ensam.
för att folk som du,
inte ser.